Torsdag. Lång dag. Tänker tillbaka på förra veckan och kom på att vid denna tiden var jag på kryssningen.Tiden går verkigen fort!

Jag vaknade tidigt på torsdagmorgonen och tog bussen till Stockholm. Resan var väldigt lugn med ett stopp för mat.
Väl framme tog jag en fika med söta Sandra på terminalen. Kändes som det var lägensen jag träffade henne sist, i augusti om jag inte minns fel.
Träffade även Pontus Egberg där, basist i The Poodles. Min pappa hade hållt i en signering med The Poodles för några månader sedan och han mindes oss väl. Pontus pratade en stund med oss medan de stod i kö för incheckning, han berättade att turnén i Tyskland hade gått riktigt bra vilket var kul att höra! Kicken verkade dock lite besvärad men fick veta senare att det berodde på problem med hytterna.

Påstigningen blev några minuter försenat men väl där gick allt bra. Hytten var väldigt liten och det var ändå en av de dyrare. Upptäckte att Jakob bodde i samma korridor :) trevligt.
Vi relaxade en stund i hytten och jag bytte om. Klart jag kände mig lite udda bland alla hårdrockare. Jag med mina klackskor, blonda hår och svarta kappa. Fick några blickar från killarna på terminalen vilket mamma verkade lite besvärad över...
"Om dom bara visste att jag var din mamma, då skulle dom inte hålla på att flörta sådär"

Men nu var det i alla fall dags att smälta in lite. Svart ögonskugga, röda jeans och mc-jacka på. And I was ready for fight...

Det blev ganska utdraget vid nio, lyssnade på Hammerfall i två timmar. Syrran var överlycklig efter kvällens slut då hon fått en tröja av sångaren i bandet. Jag däremot kunde inte slappna av, fulla männsikor överallt och jag hade superont i fötterna.

Begav mig sedan till scenen igen för att se The Poodles. Stod längst fram såklart.
De rockade och ägde scenen totalt, fullt ös hela tiden! Man fick riktigt en kick när man såg dem. Som fotografen jämte mig sa: "Hejarramsa till Kicken: Kick me, kick me!" *ler*
Efter giget hängde pappa en stund med Kicken. Han var superglad och trevlig och hälsade med en stor kram och en puss i nacken.

Lyssnade även på ett annat band där en stund men var så trött att jag nästan däckade i stolen.
En man som gick förbi strök mig på handen i förbifarten. Gubbe.

De blev ganska sent den natten och somnade snabbt i min bekväma säng i hytten. Vaknade vid nio och köpte frukost i resturangen.
Kicken syntes inte till någonstans med framåt eftermiddagen hittade vi han sittandes på fönsterkarmen med en kopp kaffe i handen. Det hade blivit väldigt sent igår för hans del.
Spelade pingis med mamma men hon verkar ju tro att det var tennis. Snygg backhand, men bollen flög genom halva rummet så jag gav upp direkt.
Men killarna ur Hammerfall spelade pingis riktigt bra! Oscar stod barfota och spelade... ny taktik kanske? Cans sparkade i bordet när han missade och såg ritkigt rolig ut. Filmade ganska mycket detta. Sen gjorde Cans ett riktigt proffigt slag och vi som stod närmast applåderade.
"Men, var det ingen som filmade det där?" undrade han och såg besviken ut.
Sorry Jocke, bad luck där!

Min syster deltog i "Guitarr hero" - tävlingen och gick vidare tre gånger. Blev riktigt imponerad av henne faktiskt med tanke på att hon aldrig spelat! Oscar och Oscar och Cans  var minst lika imponerade och berömmde henne.

Båten svängde väldigt mycket vilket var jobbigt. Stapplade runt och såg ut som jag var full p.g.a alla vågor. Pappa undrade förstulet om jag norpat ur hans kylväska.
Var lätt illamående senare på dagen och fick höra att det inte bara var jag.... trummisen i Hammerfall var tydligen i hytten och spydde. Som tur var sa dom inte mer, inga detaljer tack!

Timmarna gick och vi hängde med bandmedlemmarna. Alla var trevliga och glada och det var verkligen trist när båten var tillbaka i Stockholm.
The Poodles bestämmde att de skulle träffa oss i början av 2008 och vi sa hejdå. Kicken syntes inte till någonstans men pratade i alla fall en stund med Jakob.
Trummisen i Hammerfall gick jämte mig ut. Stackars kille såg blek ut och mådde tydligen skit. Ute på terminalen hörde jag hur folk viskade och pekade. "Men, det är ju Hammerfall!"

En otroligt kul resa i alla fall! Chauffören tog varmt emot oss och undrade om resan varit bra. Vi tackade och begav oss hemmåt. Kicken hörde av sig under resan hem och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på förra torsdagens och fredagens trip.

Jag gör gärna om det någon gång, helt klart!

// Madeleine