Som jag skrev i några inlägg under var vår älskling, Daisy, sjuk. Hon tillfrisknade aldrig utan dog idag. Jag är så otroligt ledsen och tårarna bara strömmar. Jag älskade henne så mycket!
Vi tittade till henne varrannan timme igår för att se hur hon mådde. Vi lyckades få i Daisy lite mat och hoppades att det bara skulle vara ett virus. Men hon var 6 ½ år gammal, kaniner lever bara ungefär så länge. Jag minns att min farmor sagt vid flera tillfällen att våra kaniner antagligen inte skulle leva så mycket till. Nej, hon sa det inte för att vara elak, hon gillade våra kaniner jättemycket, utan konstaterade bara faktan och såg lite ledsen ut.
Hon var så fin Daisy. Jag minns när vi hämtade hem henne och Alice den sommaren för flera år sedan. Jag komer sakna henne så mycket och främst kommer Alice sakna henne. Stackarn såg inte ut att må så bra, men klart hon inte gör när hennes kompis precis gått bort.
Det gjorde ont att se henne ligga i buren helt livlös och raklång. Men jag tror att hon hade det bra! Alice var med henne hela tiden, buren var väldigt fin, hon hade mat och vi tittade till henne så ofta vi kunde det senaste dygnet. Jag är glad att hon inte dog helt utan förvaning, för jag klappade henne igår och talade om hur mycket jag älskade henne. Jag känner mig lättad att jag fick göra det, även om Daisy antagligen inte förstod vad jag sa.
Samtidigt kan jag inte låta bli att känna skuld, varför tog vi inte henne till djursjukhuset igår? Varför? Pappa sa att det antagligen inte hade hjälpt eftersom det gick så fort. Och var det av ålder så kunde vi inte göra något. Men tänk om hon var sjuk? Dom har aldrig varit sjuka men tänk om hon var det? Jag menar, hon verkade må så bra ena stunden och dåligt i nästa.
Jag vet inte vad jag ska säga och skriva riktigt. Mer än att jag älskade Daisy och hoppas att hon har det bra, var än hon är nu. Vi älskade henne alla, främst Alice. Jag hoppas hon vet om det och att hon vilar i frid.
Hon var en sann vän. Alltid så nyfiken, sprallig och glad. Vi har haft många fina minnen ihop och jag kommer aldrig glömma henne.