Varberg var härligt! Gudskelov hade vi tur med vädret så jag var för det mesta ute och roade mig, vår husvagn är så trång att man får cellskräck om man är där inne en längre stund. Annars är vår vagn väldigt fin men jag börjar bli LITE trött på att campa och det är väl inte så konstigt när man har gjort det varje sommar i typ tolv år.

Hur som helst; jag satt mycket på klipporna och bara stirrade ut över havet, det var så vackert. Jag kände mig som Ariel i Lilla Sjöjungfrun när jag satt där för mig själv och filosoferade. Jag läste och skrev en del också. En kväll bytte jag klipporna mot stranden, då slog jag mig ner i den mjuka sanden och tittade när solen gick ner. Fantatiskt!